Den perfekta hustrun. Блейк Пирс

vara komfortabel som jag kände.

      Jessie, som var den enda runt bordet som inte hade barn, försökte ändå delta i diskussionen, frågade artigt om skillnaden mellan den kommunala skolan, en soptipp enligt de andra och den privata som de flesta tycktes föredra att skicka sina barn till.

      När Jessie lyssnade till de olika åsikterna om de bästa dagisen, förskolorna och den generella konsensusen kring vilken mataffär som var bäst, kände hon sig förvirrad. Hon nöp sig själv i benet ett par gånger när de andra kvinnorna uttalade sig om bra kyrkor, bästa gym och var man kunde hitta bästa klänningen för semesterbalen.

      Men så småningom gav hon upp att försöka hålla reda på vem som sa vad, eller till och med erbjuda intetsägande bekräftelser, och bosatte sig i rollen som passiv observatör, som om hon tittade på det sociala beteendet hos någon särskild ovanlig art i naturen.

      Är detta livet jag har väntat på? Luncher med damer som fokuserar på vilket gym som har den bästa spinningklassen? Är det den här världen som Kyle har tänkt att bli en del av? Om så är fallet, bara låt mig dö nu.

      Vid någon tidpunkt insåg hon att Mel knackade henne på axeln för att låta henne veta att brunchen var över och att hon behövde hämta Daughton. Tydligen skulle Teddy och Kyle träffa dem i lobbyn.

      Jessie nickade, sade vänligt adjö till kvinnorna vars namn hon inte kunde komma ihåg och följde, helt tom i huvudet, med Mel till Pirate's Cove. Hon kände sig desorienterad och utmattad och ville inget annat än att gå hem, ta ett bad, ett glas vin och sova. Hon tittade på klockan och blev förvånad över att upptäcka att den inte ens var tretton.

      *

      Det skulle dock dröja innan hon fick koppla av. Efter promenaden tillbaka till Carlisles hus och det obligatoriska eftersnacket där, gick de äntligen hem, men stannade till vid Costco för att handla. Jessie föreställde sig de avvisande ansiktena från sina brunchkamrater.

      Senare, på kvällen när hon tvättade ansiktet medan Kyle borstade tänderna, hade de återhämtat sig nog för att gå igenom dagens händelser.

      Vad hände i det hemliga rummet som ni gick till? frågade hon, hade de dig till att klä av dig till bara kalsongerna, för att sedan ge dig tio piskrapp eller?

      Jag var faktiskt lite orolig för vad som skulle finnas bakom den där dörren, erkände Kelly samtidigt som de gick till sovrummet. Men det visade sig vara en väldigt välutrustad sportbar. De visade sport på TV:n, en servitör gick runt och tog upp beställningar av drycker och några killar bytte till eller från golfkläder.

      Så, inget rökrum med konjak, frågade hon och undrade om han förstod vad hon refererade till.

      Inte vad jag kunde se, även om jag märkte att Leonardo DiCaprio vandrade planlöst genom omklädningsrummet.

      Snyggt jobbat maken svarade Jessie uppskattande samtidigt som hon lade sig i sängen. Du hänger fortfarande med.

      Tack, frun svarade han och gled in under täcket bredvid henne. Egentligen hörde jag att det fanns ett rökrum där någonstans, men jag letade inte efter det. Jag tror att det är gömt i ett hörn som är undantaget från klubbens regler för rökning och jag slår vad om att jag kunde ha fått en konjak där om jag hade frågat.

      Träffade du någon intressant person, frågade hon samtidigt som hon släckte sänglampan.

      Överraskande nog ja, sade han. De var alla ganska trevliga och eftersom två av dem letade efter potentiella investeringar gjorde det dem intressanta för mig. Jag tror att klubben kan vara en riktig bra resurs för affärerna. Du?

      Alla var väldigt trevliga svarade Jessie tveksamt, och hoppades att rummet var tillräckligt mörkt för att dölja hennes rynkade panna. Mycket vänliga och med alla slags erbjudanden om hjälp med allt jag behöver.

      Varför tycker jag mig höra ett men i det där?

      Nja, det är bara det att inte en enda gång under hela tiden jag var med dem, pratade någon av dessa kvinnor om något annat än barn, skola eller familj. Inget om deras jobb eller aktuella händelser. Det kändes bara så lantligt.

      Kanske ville de bara undvika kontroversiella ämnen under en brunch med någon nyinflyttad, föreslog Kyle.

      Är jobb ett kontroversiellt ämne nu för tiden?

      Jag vet inte, Jessie. Är du säker på att du inte läser in för mycket i en oskyldig brunch?

      Jag påstår inte att de var som “Fruarna i Stepford” eller något sådant, svarade hon, men bortsett från Mel var de alla mycket narcissistiska. Jag tror inte någon av dem bryr sig särskilt mycket om vad som händer utanför deras egna lilla värld. Jag bara menar att det gav mig en lite klaustrofobisk känsla.

      Kyle satte sig upp in sängen.

      Det där låter bekant sade han med oro i rösten. Bli inte arg nu, men senast du pratade om klaustrofobisk var när .. Jag vet när jag pratade om det senast avbröt hon irriterat. Det här är inte samma sak.

      Ok, svarade han, men du förstår väl ändå att jag undrar hur det är med din medicinering, fungerar doseringen fortfarande? Tror du att du kanske skulle boka en tid med doktor Lemmon?

      Jag mår bra Kyle svarade hon, samtidigt som hon gick upp ur sängen.Allt handlar inte om ”det”. Kan jag inte beskriva en känsla utan att du börjar dra förhastade slutsatser?

      Naturligtvis svarade han, förlåt mig. Snälla kom och lägg dig igen.

      Jag menar allvar. Du var inte där. Medan du satt och slappade med killarna, satt jag med ett påklistrat leende medan kvinnorna pratade nedlåtande om kaféer. Det är inte en medicinsk fråga. Det är en kvinnorna här är hemska fråga.

      Jag är ledsen Jessie, upprepade han. Jag skulle inte ha föreslagit att det berodde på medicinerna.

      Jessie tittade på honom, slets mellan om hon skulle förlåta honom eller trycka till honom lite till. Hon bestämde sig för att inte göra något av det i stället sade hon, jag är snart tillbaka, måste gå och lugna ner mig lite. Jag säger god natt nu om det är så att du somnat när jag kommer tillbaka.

      Ok, svarade han motvilligt. God natt, älskar dig.

      God natt sade hon och gav honom en kyss trots att hon inte kände för det, jag älskar dig också.

      Hon lämnade sovrummet och gick omkring i huset, väntande på att hon skulle slappna av och känslan av frustration släppa. Hon försökte få känslan av ovisshet bort ur huvudet, men den kom snabbt tillbaka och irriterade henne med att ligga där och gnava.

      Hon hade precis lugnat ner sig så pass att hon trodde att hon skulle kunna sova när hon hörde samma avlägsna knakande i huset som natten innan, bara att den här gången hörde hon det tydligare. Hon följde ljudet tills hon trodde att hon funnit källan, vinden.

      Hon stannade precis under luckan till vinden i övervåningens korridor. Efter ett ögonblicks tvekan grep hon repet till luckan och drog ner den. Knakandet hördes betydligt tydligare nu. Hon klättrade uppför den nerfällbara stegen så tyst som hon kunde och försökte att inte tänka på hur denna typ av beslut alltid slutade dåligt i skräckfilmer. När hon kommit uppför stegen tog hon fram sin mobiltelefon och använde dess ficklamps-funktion för att lysa upp vinden. Men bortsett från några gamla, tomma kartonger var utrymmet tomt och knakningen hade slutat.

      Jessie klättrade försiktigt tillbaka ner, stängde luckan, men var för uppjagad för att sova. Hon återupptog sin rastlösa vandring. Så småningom hamnade hon i sovrummet som de planerat att ha för deras första barn, när och om de någonsin fick något.

      Det var omöblerat men Jessie kunde se framför sig var spjälsängen skulle stå. Hon tänkte sig den vid bortre väggen med en elektronisk barnvakt hängande över. Hon lutade sig mot väggen och sjönk sedan ner så hon satt med sina knän framför ansiktet och armarna hårt omslutande