Den perfekta hustrun. Блейк Пирс

de skulle vilja ha. När hon betalat hade hon hela menyn klar för sig.

      *

      Jessie tittade på de orörda mattallrikarna på matbordet, sedan tittade hon på sin telefon för tredje gången på fem minuter. Klockan var nästan kvart över sju och fortfarande inget från Kyle.

      Han hade sms:at henne straxt efter att hon lämnat sitt röstmeddelande om middagsplanerna och skrivit att han tyckte det var en utmärkt idé och att han beräknade att vara hemma runt arton trettio. Men nu hade det snart gått ytterligare fyrtiofem minuter och han hade fortfarande inte kommit. Vad värre var, han hade inte kontaktat henne heller.

      Hon hade förberett allt så det skulle vara varmt och på bordet vid arton fyrtiofem om han skulle vara lite försenad.

      Men han hade inte dykt upp. Hon hade sms:at honom två gånger och lämnat ett röstmeddelande, men han hade inte besvarat något av dem. Nu låg fisken där, nästan kall och stirrade på henne med en osympatisk blick

      Slutligen vid nitton tjugoett, ringde han henne. Av oljudet i bakgrunden förstod hon att han var på en bar.

      Hej, Jess, skrek han för att överrösta musiken. Ledsen för det sena svaret. Hur är det med dig?

      Jag har varit orolig över dig svarade hon och försökte hålla sin frustration borta från rösten.

      Åh, svarade han och lät bara lite ångerfull, jag avsåg inte att oroa dig, ledsen, något dök upp i sista stund. Teddy ringde runt arton och sade att han hade några potentiella kunder till mig. Han frågade om jag kunde möta dem på en bar som heter Sharkie´s nere i marinan. Jag tyckte inte att jag kunde säga nej till en sådan möjlighet när jag är den nya killen på kontoret, ja du vet.

      Du kunde inte ringa och låta mig veta?

      Mitt fel, men allt gick så fort vrålade han, så det slank mellan stolarna. Jag fick inte en chans att smita undan för att ringa dig förrän nu.

      Jag har lagat till en stor och extra fin middag till oss i kväll för att fira, minns du det Kyle? Jag öppnade en flaska vin som kostar hundra dollar. Det var tänkt att bli en romantisk kväll.

      Jag vet svarade han, jag vet. Men jag kan inte missa det här tillfället. Jag tror att jag kan räkna in båda Teddys vänner som klienter och vi kan fortfarande prova på lite barntillverkning när jag kommer hem.

      Jessie suckade djupt för att kunna hålla rösten lugn innan hon svarade. Klockan kommer att vara mycket innan du kommer hem, jag kommer att vara trött och du halvfull, det var inte så jag tänkt mig det.

      Lyssna Jessie. Jag är ledsen att jag inte ringde, men vill du att jag bara skall släppa ett sådant här tillfälle? Jag sitter inte bara och dricker drinkar här. Jag gör affärer och försöker att skaffa ett par nya vänner samtidigt. Vad är det för fel i det?

      Jag antar att jag just lär mig dina prioriteringar, svarade hon.

      Jessica, du vet att du alltid är den som kommer först för mig insisterade Kyle, jag bara försöker hitta en balans i allting. Jag antar att jag gjort bort mig. Jag lovar att komma hem runt nio. Passar det in i ditt schema?

      Han hade låtit uppriktig fram till sista meningen som dröp av sarkasm och förbittring. Den känslomässiga väggen som Jessie hade upprättat mellan dem hade långsamt smulats sönder tills hon hörde de orden.

      Gör som du vill sade hon bryskt och stängde av samtalet.

      Hon stod upp och fick ett glimt av sig själv i matsalsspegeln. Hon hade tagit på sig en blå klänning med satinhalsring och en lång slits ner på höger sida som började vid hennes övre lår. Håret var uppsatt i en nonchalant knut som hon hade hoppats skulle fungera som en del av förförelsen efter middagen. Klackskorna som hon satt på sig ökade hennes längd från hennes vanliga etthundrasjuttioåtta centimeter till väl över etthundraåttiotre.

      Plötsligt kändes allt så löjligt. Hon spelade ett sorgligt spel. Men när det kom till kritan var hon bara ännu en patetisk hemmafru som väntade på att hennes man skulle komma hem och ge hennes liv en mening.

      Hon tog tallrikarna, gick ut i köket och slängde båda portionerna, fisk och alltihop i soporna. Sedan gick hon och klädde om till en mjukisdräkt. När hon kom ner igen tog hon den öppnade Shiraz-flaskan och fyllde upp sig ett fullt glas, tog sig en klunk och gick in till vardagsrummet.

      Hon sjönk ner i soffan, slog på TV:n och började titta på vad som visade sig vara en del av en maratonserie som kallades livet under noll. En reality-serie som handlade om människor som frivilligt bodde i en avlägsen del av Alaska. Hon rättfärdigade det med att det fanns folk som hade det värre än hon och att serien skulle göra att hon mera uppskattade att hon bodde i ett fashionabelt hus i södra Kalifornien, drack dyrt vin och hade en 178-centimeters platt-TV. Någonstans under tredje episoden och efter halva Shirazflaskan somnade hon.

      *

      Hon väcktes av Kyle som försiktigt skakade hennes skuldra. Hon tittade upp med trötta ögon, hon kunde se att han var halvfull

      Vad är klockan? frågade hon mumlande.

      Lite över elva.

      Skulle du inte komma hem runt nio? frågade hon.

      Jag blev uppehållen sade han fåraktigt. Lyssna älskling, jag vet att jag skulle ha ringt dig tidigare, det var idiotiskt att inte göra det, jag är verkligen ledsen.

      Ok svarade hon. Hennes mun kändes torr och hon hade huvudvärk.

      Han drog ett finger längs med hennes arm.

      Jag vill kompensera dig, erbjöd han sig suggestivt.

      Inte i natt Kyle svarade hon, ryckte bort hans hand och reste sig upp. Jag känner inte för det. Inte ens lite grann. Kanske du nästa gång kan försöka att inte få mig att känna mig som jag vore bortkastad tid. Jag skall gå och lägga mig.

      Hon gick uppför trappan och motstod frestelsen att titta på honom för att se hans reaktion. Bara gick utan ett ord till. Kyle sade inget och hon gick direkt till sängen och lade sig utan att ens släcka lyset. Trots muntorrheten och huvudvärken somnade hon inom en minut.

      *

      Jessie kände en stickig gren skrapa mot hennes kind när hon sprang genom den mörka skogen. Det var vinter och hon visste att även hennes bara fötter, hennes fotsteg som klampade på de torra löven som låg över snön var så högljudda att han antagligen skulle höra henne, men hon hade inget val. Hennes enda chans var att röra på sig och hoppas att han inte skulle hitta henne, men hon kände inte till skogen lika väl som han gjorde. Hon sprang blint och hade helt tappat orienteringen. Hon tittade efter något hon kunde känna igen för att veta var hon var. Hennes ben var för korta, hon förstod att han var på väg att hinna i fatt.

      Hon kunde höra hans tunga fotsteg och hans ännu tyngre andhämtning och det fanns ingenstans där hon kunde gömma sig.

      KAPITEL SEX

      Jessie satt upprätt i sängen, hon vaknade av sitt eget skrik. Det tog en stund för henne att orientera sig och inse att hon var i sin egen säng i Beach Port, fortfarande iklädd de kläder hon haft på sig när hon onykter lagt sig kvällen innan. Hon badade i svett, hennes andhämtning var kort och ytlig och hon tyckte hon kude höra blodet rusa genom ådrorna.

      Hon lyfte sin hand upp till sin vänstra kind, ärret från grenen fanns fortfarande där men det hade bleknat så det gick nästan att helt dölja det med smink, till skillnad från det längre som sträckte sig utmed hennes högra nyckelben, men hon kunde fortfarande känna var det stod ut från resten av huden. Hon kunde nästan känna de skarpa stygnen fortfarande.

      Hon tittade åt vänster och såg att sängen var tom. Hon kunde se att Kyle hade sovit där på grund av avtrycket på hans kudde och det oordnade lakanet, men hon kunde