Den perfekta hustrun. Блейк Пирс

      Så det var du frågade han och lät imponerad när han fortsatte nerför korridoren. Den avhandling är smått legendarisk bland dem som har läst den. Om jag minns rätt var titeln ungefär ”Inverkan av icke-rehabilitativ långvarig fängelsevård av kriminellt sinnessjuka”, men ingen lyckades ta reda på vem den verkliga författaren var, Jane Don’t. Det fanns ju ingen officiell adress till namnet.

      Jag måste tillstå att jag var ganska stolt över namnvalet men att ljuga om det var inte mitt val

      Vad menar du frågade Hosta, klart förbryllad.

      Jessie undrade om hon närmade sig slutet på vad hon kunde prata om. Men så påminde hon sig om orsaken till att hon i första hand tilldelats att arbeta med Hosta och beslutade att det inte fanns någon anledning att inte tala sanning.

      Min handledare lämnade in avhandlingen till dekanen, förklarade hon. Han tog snabbt in flera brottsbekämpande och medicinska experter, jag får inte nämna dem annat än med den charmiga termen panelen. Jag förbjöds att prata med reportrar eller liknande.

      Det låter spännande, sade Hosta och han tycktes mena det.

      Det kanske låter så, men då var skrämmande ett mer lämpligt ord. Så småningom bestämde de sig för att inte fängsla mig. När allt kom omkring så fanns allt jag skrivit redan dokumenterat, det var de och inte jag som stod för den hemliga psykiatriska behandlingen. Universitetet enades om att jag inte hade gjort något tekniskt fel och gick med på att inte regligera mig, även om allt om avhandlingen förklarades som klassificerad hemlighet. Institutionen bestämde att myndigheternas förhör av mig kunde ersätta mitt avhandlingsförsvar och jag fick underteckna flera dokument där jag lovade att inte diskutera ärendet med någon, inklusive min make, inte heller att jag skulle bli utsatt för eventuellt åtal, även om de inte har sagt just det rakt ut.

      Då fru Hunt, undrar jag, hur kommer det sig att vi har den här konversationen?

      Jag fick en ... låt oss kalla det en speciell dispens. Jag fick fortsätta min utbildning och ställde själv ett specifikt villkor. Men för att slutföra mina studier måste min nya handledare göras åtminstone ytligt medveten om vad jag hade skrivit. De instanser som tittar på fakulteter vid varje universitet i Orange County bestämde sig för att ni var den enda som uppfyllde deras krav. Skolan har ett magisterprogram i kriminell psykologi som ni leder. Ni har en relation till NRD och har gjort fältarbete där. Ni har till och med det som ett praktiskt alternativ som tas fram i de i sällsynta fall när en student uttrycker intresse och visar löftesrika resultat. Ni är mitt enda alternativ på femtio mil i alla riktningar.

      Jag antar att jag skall känna mig smickrad, men vad händer om jag vägrar att bli er handledare, frågade han.

      Ni skall ha fått ett besök av en representant för panelen som skulle ha förklarat situationen för er. Konstigt att de inte hört av sig, de brukar vara noggranna.

      Hosta tänkte efter en stund.

      Jag har nyligen fått flera mail och ett röstmeddelande från en doktor Rainer, men jag ignorerade dem då jag inte kände igen namnet sade han.

      Jag rekommenderar att ni besvarar dem professorn, kanske namnet är en pseudonym för någon ni redan känner.

      Det ska jag göra. I vilket fall som helst antar jag att jag inte kommer att behöva gå igenom alla vanliga byråkratiska irrgångar för att få dig behörig att göra din praktik på NRD?

      Att få göra den där var min verkliga fråga som jag pratade om tidigare. Det var anledningen till att jag accepterade deras sekretessbeläggning utan allt för mycket krånglande svarade Jessie upphetsat, jag har väntat nästan två år på att få göra det här.

      Två år, sade Hosta förvånat, om du skrev din uppsats för så länge sedan borde du väl fått din examen för länge sedan.

      Det är en lång historia som jag kan berätta vid ett annat tillfälle, men för nu, kan jag räkna med ert godkännande av min praktik på DSH-Metro och specifikt på NRD?

      Om din historia stämmer ja, men jag måste givetvis kontrollera den. De hade kommit fram till hans kontorsdörr, han låste upp den, men bjöd inte in henne. Jag måste ställa samma fråga som jag ställer till alla studenter som vill göra sin praktik där, är du säker på att du verkligen vill det här?

      Hur kan ni ifrågasätta det efter vad jag berättat för er?

      Eftersom det är en sak att läsa om de personer som hålls inlåsta där och en helt annan att interagera med dem, det kommer du snabbt att upptäcka. Jag antar, efter vad jag minns från din uppsats, att du vet om några av de intagna som hålls där.

      Några, jag vet att serievåldtäktsmannen från Bakersfield, Delmond Stokes hålls där och den dubbla barnmördaren som fångades förra året av en pensionerad kvinnlig polis och jag är rätt säker på att Bolton Crutchhfield hålls där också.

      Hosta tittade på henne som han försökte bestämma sig för vad han skulle säga. Slutligen verkade han ha bestämt sig. Det är honom du vill observera eller hur?

      Jag måste erkänna att jag är nyfiken på honom. Jag har hört så många och olika historier om honom, jag vet inte hur många av dem som är sanna.

      En historia som jag kan lova dig är sann är att han brutalt mördade 19 personer under loppet av ungefär två och ett halvt decennium det är ett ovedersägligt faktum, glöm aldrig det.

      Har ni mött honom, frågade Jessie.

      Ja, jag intervjuade honom vid två tillfällen.

      Hur var det?

      Fru Hunt, det är en lång historia så det får vi ta en annan gång sade han och använde hennes egna ord. Nu kommer jag att kontakta doktor Ranier för att kontrollera er historia. Under förutsättning att den stämmer kommer jag att kontakta dig angående praktiken, Jag antar att du vill komma igång så fort som möjligt.

      Helst i morgon om det vore möjligt.

      Ja lite längre tid tar det nog. Du får ha lite tålamod. Adjö fru Hunt och med det stängde han dörren och lämnade Jessie ensam kvar i korridoren. Hon vände sig om för att gå tillbaka, men insåg att hon varit så upptagen av deras konversation att hon inte noterat vägen. Hon tänkte på sitt eventuellt kommande möte med Bolton Crutchhfield. Det gjorde henne både upphetsad och skrämd. Hon skulle gärna ha pratat med honom nu. Hon hade önskat, nej haft ett behov av det ganska länge. Möjligheten att det kanske skulle ske nu gav henne pirrningar av förväntan. Hon hade så många saker att fråga, också sådant som ingen annan kände till och han var den enda som kunde besvara. Hon var inte säker på om han var villig till det och om han var det, vad kunde han komma med för motkrav?

      KAPITEL FEM

      Jessie var så upphetsad att hon ringde Kyle på väg hem från universitetet, även om hon visste att han alltid var upptagen och nästan aldrig svarade. Det var ingen skillnad den här gången, men hon lämnade ett röstmeddelande.

      Hej älskling, sade hon efter pipet. Jag ville bara tala om att min första dag för terminen gick otroligt bra. Professorn är lite speciell, men jag tror att det kommer att fungera att jobba med honom och jag hoppas att få börja min praktik snart, kanske redan den här veckan om allt går som det skall. Jag känner mig faktiskt lite omtumlad. Jag hoppas att du har en bra dag också. Jag tänkte laga till oss en lite speciell middag i kväll, nu har vi ju hitta kartongerna med alla kökssaker. Ring och tala om när du tror att du kommer att vara hemma så skall jag förbereda något gott , vi kanske kan öppna en av de där vinflaskorna vi sparat och kanske också börja expandera vår lilla familjeenhet. Ok, vi hörs. Jag älskar dig.

      Hon stannade till vid Bristol Farms och kostade på sig att köpa ett par fina havsabborrar som hon planerade att fylla och steka hela. Hon hittade även lite broccoli som såg fin ut och tog dem också. På väg mot