Den perfekta hustrun. Блейк Пирс

där flickan hörde säkert vad Teddy sade med en sliskig röst och så uppmuntrar du honom, barnsligt.

      Det var väl ingen stor sak Jess, insisterade han. Han fällde bara en kommentar, kanske hon blev smickrad… och kanske hon blev förskräckt avbröt Jessie. Oavsett vilket, föredrar jag om min man inte förstärker kvinnan som sexobjekt. Är det en rimlig begäran?

      Jösses är det så här du kommer att reagera varje gång vi möter en flicka i baddräkt?

      Kyle, är det så här du kommer att reagera?

      Kommer ni, ropade Teddy upp mot dem. Paret befann sig säkert femtio trappsteg längre ner.

      Kommer, ropade Kyle tillbaka, varefter han med sänkt röst fortsatte, det är om du fortfarande känner för det vill säga. Därefter gick han iväg och tog trappan med två steg i taket.

      Jessie tvingade sig själv till ett djupt andetag, hoppades att den frustration hon kände skulle rensas bort med utandningen, därefter följde hon efter.

      Vi har inte ens hunnit färdigt med inflyttningen och han börjar bli som de skitstövlar jag har försökt undvika hela livet.

      Jessie försökte säga till sig själv att en liten kommentar under påverkan av en gymnasiekompis inte innebar att hennes man plötsligt blivit en bracka, men hon kunde inte skaka av sig känslan att det här bara var början.

      KAPITEL TRE

      Fem minuter senare och med Jessie fortfarande ilsket tyst, gick de in i lobbyn på Club Deseo, som gav en efterlängtad svalka från utsidans värme tack vare luftkonditioneringen. Jessie såg sig omkring, försökte känna in platsen. Hon kunde inte hjälpa att hon tyckte att namnet var lite väl storslaget. Enligt Teddy betydde det Önskeklubben, speciellt när hon såg vad hon hade framför sig verkade namnet väl storslaget.

      Hon hade nästan missat entrén, en stor omarkerad men väderbiten ekdörr i en anspråkslös byggnad i den lugnare delen av hamnen. Lobbyn i sig själv var karaktärslös med en enkel pulpet, just nu bemannad av en underbart vacker brunett straxt över tjugoårsåldern. Hon såg flitig ut.

      Teddy lutade sig fram och talade tyst med henne. Hon nickade och hänvisade gruppen till en smal korridor. Det var först när en annan, lika vacker och ung kvinna, men nu blondin, bad henne att lägga sin handväska i en korg som hon förstod att korridoren också fungerade som en dold metalldetektor.

      När hon kommit igenom hallen fick hon tillbaka sin väska och den unga kvinnan visade att hon skulle följa efter de andra i sällskapet genom en panelklädd dörr som smälte in i väggen runt den. Hade hon varit ensam hade hon antagligen missat dörren helt.

      När de kommit in genom dörren försvann också det karaktärslösa. Det grottliknande cirkulära rummet hon såg framför sig hade två plan, det övre där hon stod, var fyllt av bord, medan det nedre hade en liten dansbana med bord runtomkring. En bred trappa ledde mellan de två planen.

      Hela lokalen var beklädd med, vad som verkade vara återvunna plank från gamla segelskutor. De var av olika kvalité och hade olika färger. Den hopplockade designen borde inte ha fungerat men gjorde det ändå på något sätt och gav stället en nautisk känsla, respektfull, inte obehaglig eller ful.

      Det mest imponerande i lokalen var dock den bortre väggen som låg mot havssidan. Hela väggen bestod av tjockt glas. I övre halvan kunde man se havsytan och horisonten och i undre halvan såg man havet under ytan med fiskstim komma simmande. Det var en helt otrolig syn.

      De leddes ner till ett stort bord på nedre planet där en grupp på runt 15 personer satt och väntade på dem. Teddy och Mel gick runt och presenterade dem, men Jessie försökte inte ens att komma ihåg namnen. Hon förstod dock att det var fyra par, med tillsammans sju barn.

      Hon log och nickade artigt när var och en fullständigt dränkte henne i mer information än hon hann bearbeta.

      Jag jobbar med marknadsföring på sociala media berättade någon som hette antingen Roger eller Richard för henne. Han skruvade hela tiden nervöst på sig och petade sig i näsan när han trodde att ingen såg.

      Vi håller precis på att välja väggmattor sade kvinnan bredvid honom, en brunett med blonda slingor i håret. Hon kanske, kanske inte, var hans fru, men definitivt var hon intresserad av den solbrända mannen som satt mittemot.

      Det fortsatte likadant. Mel presenterade någon som Jessie egentligen inte försökte komma ihåg namnet på, i stället försökte hon att bedöma deras verkliga natur efter hur de såg ut, kroppsspråk och språkstil. Det var en slags lek som hon ofta använde sig av i obekväma situationer.

      Efter presentationen kom det in ytterligare två vackra unga kvinnor som samlade ihop barnen, inklusive Daughton för att ta dem till piratgrottan, som enligt en av fruarna runt bordet var namnet på barnens lekyta. Jessie antog att den måste vara rätt häftig eftersom samtliga barn glatt följde med utan protester.

      När barnen lämnat fortsatte måltiden mycket på det sätt som Mel hade varnat för. Två kvinnor som var tvillingar, eller i varje fall mycket väl skulle ha kunnat vara det, berättade om ett religiöst sommarläger för barnen. Historien handlade primärt om den berömda kvinnliga lägerledarens anskrämliga sångröst.

      Hon lät som hon skulle föda barn sade den ena, medan den andra skrattade uppskattande. Jessie lyssnade inte så uppmärksamt och tappade bort sig i berättelsen då de avbröt och pratade i munnen på varandra hela tiden.

      En kille med ett ovanligt långt och lockigt hår och med en bolo-slips som han var alldeles förälskad i berättade om detaljerna i ett hockeyspel som han deltagit i förra våren. Det var total ointressant. Hela femminutersberättelsen handlade om vem som gjorde mål och när. Jessie väntade på att historien skulle komma till någon slags poäng, som att någon kastade in en bläckfisk på isen eller åtminstone att någon ur publiken hoppade in på rinken, men det fanns absolut inga överraskningar i historien..

      Hur som, det var en grymt bra match avslutade han slutligen och hon visste att det nu var hennes tur att prestera tillbaka genom att le uppskattande.

      Bästa berättelsen någonsin, borde ge ett Nobelpris sade Mel torrt i ett andetag och gav Jessie hennes enda roliga stund av tillställningen hitintills och lite av en andhämtning.

      Mycket av konversationen handlade om olika kommande klubbevenemang, till exempel Halloweenfesten, Ta- in-båtarna-festen, vad det nu innebar och Semesterbalen.

      Vad är Ta-in-b… började hon, men blev avbruten av en kvinna två platser ner som började skrika när en av servitörerna olyckligtvis stötte till ett glas och några droppar vatten råkade hamna på henne.

      Satkärring muttrade hon alldeles för högt när servitören gick iväg. Straxt därefter reste sig alla männen, kysste sina fruar och sa hej då. Kyle tittade förvirrat på Jessie, jag antar att vi träffas senare sade han innan han följde efter de andra.

      Hon nickade pliktskyldigast även hon förvånad. Det kändes som de deltog i en scen från Titanic, där allt manfolk efter middagen gick iväg för att prata affärer och politik över ett glas konjak i rökrummet.

      Jessie såg hur männen tog sig fram mellan borden tills de kom till en ornamenterad dörr i hörnet av rummet, vaktad av en muskulös man med allvarlig uppsyn. Han såg ut som en dörrvakt på en nattklubb, enda skillnaden var att han bar smoking. När männen närmade sig flyttade han sig för att låta dem komma in. Han verkade titta skeptiskt på Kyle tills Teddy mumlade något till honom, varefter vakten nickade och log mot Kyle.

      Resten av brunchen gick snabbt. Som Mel sagt centrerade konversationen runt barn och väntade barn, minst två av kvinnorna var tydligt gravida.

      Jag vill bara ge nästa servitör som blänger på mig när jag ammar en käftsmäll, sade en kvinna som hette Katlyn eller Kaitlyn.

      Jag var alldeles för undergiven