Mord i slottet. Фиона Грейс

kikade ut. Hon hade på sig en laxfärgad bomullscardigan över en lång, blommig kjol. Nosen tillhörande en svartvit border collie försökte tränga sig förbi henne.

      ”Boudicca,” sa kvinnan ner till hunden. ”Håll sniffen ur vägen.”

      ”Boudicca?” frågade Lacey. ”Vilket intressant namn på en hund.”

      ”Jag döpte henne efter den hämndlystna, hedniska krigardrottningen som gick bärsärkagång mot romarna och brände London till marken. Nå, vad kan jag hjälpa dig med, gullet?”

      Lacey kände omedelbart hur hon slappnade av i kvinnans närvaro. ”Jag heter Lacey. Jag bor här bredvid och jag tänkte att jag skulle presentera mig nu när jag ska bo här permanent.”

      ”Bredvid? Crag Cottage?”

      ”Det stämmer.”

      Kvinnan sken upp. Hon slängde upp dörren och armarna samtidigt. ”Åh!” utbrast hon med ren och skär glädje innan hon drog in Lacey i sin famn. Hunden Boudicca blev vild, hoppade och skällde. ”Jag är Georgina Vickers. Min familj kallar mig George och mina vänner kallar mig Gina.”

      ”Och dina grannar?” skojade Lacey när hon till slut släpptes från kvinnans benkrossande kram.

      ”Vi kör nog på Gina.” Kvinnan fick tag i hennes hand och drog i den. ”Kom in nu! Kom in, kom in! Jag sätter på te.”

      Lacey hade inget val annat än att följa med in i stugan. Hon hade inte insett det än men ”Jag sätter på te” skulle bli ett uttryck hon hörde ofta.

      ”Kan du tro det, Boo?” sa kvinnan när hon skyndade genom den låga korridoren. ”En granne, äntligen!”

      Lacey följde henne in i ett kök. Det var ungefär hälften så stort som hennes eget, med mörkrött kakelgolv och en stor köksö som tog upp det mesta av utrymmet. På sidan av köket där diskhon fanns, såg hon ett stort fönster som blickade ut mot en trädgård full med blommor och havsvågorna som slog emot stranden i bakgrunden.

      ”Planterar du?” frågade Lacey.

      ”Jajamän. Det är min stolthet och glädje. I trädgården har jag alla möjliga sorters blommor och örter för hälsan. Som en häxdoktor.” Hon kacklade åt sin egen självbeskrivning. ”Skulle du vilja prova nånting?” Hon gestikulerade mot en rad bärnstensfärgade glasflaskor som stod tätt ihop på en provisorisk, ostadig trähylla. ”Jag har läkemedel mot huvudvärk, kramp, tandvärk, reumatism…”

      ”Åh… Jag tror att jag nöjer mig med te,” svarade Lacey.

      ”Te får det bli!” utbrast den excentriska kvinnan. Hon skramlade runt på andra sidan köket och rotade fram två muggar från ett skåp. ”Vilken sort? English Breakfast? Assam? Earl Grey? Lady Grey?”