Mord i slottet. Фиона Грейс

I SLOTTET

      (EN MYSDECKARE OM LACEY DOYLE – BOK ETT)

      FIONA GRACE

      Fiona Grace

      Debutförfattaren Fiona Grace är skaparen bakom mysdeckarserien om LACEY DOYLE, som inkluderar MORD I SLOTTET (Bok #1), DÖDEN OCH HUNDEN (Bok #2) och BROTT I BAGERIET (Bok #3). Hör gärna av dig till Fiona på www.fionagraceauthor.com där du även kan ladda ner gratis e-böcker, ta del av de senaste nyheterna och hålla kontakten.

      

      Copyright © 2019 av Fiona Grace. Alla rättigheter förbehållna. Med undantag för vad som tillåts enligt US Copyright Act of 1976, får ingen del av denna publikation reproduceras, spridas eller överföras i någon form eller på något sätt, eller lagras i en databas eller ett hämtningssystem, utan att ha föregåtts av tillstånd från författaren. Denna e-bok är licensierad endast för personligt bruk. Denna e-bok får inte säljas vidare eller ges bort till andra människor. Om du vill dela denna bok med en annan person, vänligen köp en extra kopia för varje mottagare. Om du läser den här boken och inte köpte den, eller om den inte köptes för endast din användning, vänligen returnera den och köp din egen kopia. Tack för att du respekterar det hårda arbete som denna författare lagt ner på att färdigställa boken. Detta är ett skönlitterärt verk. Namn, karaktärer, företag, organisationer, platser, händelser och incidenter är antingen produkter av författarens fantasi eller används skönlitterärt. Alla likheter med faktiska personer, levande eller döda, är rent slumpmässiga. Jacket image Copyright Helen Hotson, används under licens från Shutterstock.com.

      BÖCKER AV FIONA GRACE

      MYSDECKARE OM LACEY DOYLE

      MORD I SLOTTET (Bok#1)

      DÖDEN OCH HUNDEN (Bok #2)

      BROTT I BAGERIET (Bok #3)

      INNEHÅLL

       KAPITEL ETT

       KAPITEL TVÅ

       KAPITEL TRE

       KAPITEL FYRA

       KAPITEL FEM

       KAPITEL SEX

       KAPITEL SJU

       KAPITEL ÅTTA

       KAPITEL NIO

       KAPITEL TIO

       KAPITEL ELVA

       KAPITEL TOLV

       KAPITEL TRETTON

       KAPITEL FJORTON

       KAPITEL FEMTON

       KAPITEL SEXTON

       KAPITEL SJUTTON

       KAPITEL ARTON

       KAPITEL NITTON

       KAPITEL TJUGO

       KAPITEL TJUGOETT

       KAPITEL TJUGOTVÅ

       KAPITEL TJUGOTRE

       KAPITEL TJUGOFYRA

       KAPITEL TJUGOFEM

       KAPITEL TJUGOSEX

       KAPITEL TJUGOSJU

       KAPITEL TJUGOÅTTA

       EPILOG

      KAPITEL ETT

      Oskyldiga.

      Så skildrade skilsmässopapperna dem båda i frågan om skilsmässomotivering, skrivet i svart bläck och fet text som stod ut från det vita pappret.

      Oskyldiga.

      Lacey suckade med blicken fäst vid dokumenten. Den till synes harmlösa mappen hade precis levererats till hennes dörr av en finnig tonåring med en nonchalant attityd som om det inte var mer än en pizzabeställning. Och trots att Lacey omedelbart hade vetat varför hon fick brev, kände hon ingenting nu. Det var först efter att hon slängde sig på vardagsrumssoffan – där cappuccinon hon hade övergett vid ljudet av dörrklockan stod på bordet och puttrade ur sig små rökspiraler – och lät dokumenten glida ur mappen, som det slog henne.

      Skilsmässopapper.

      Skilsmässa.

      Hennes reaktion hade varit att skrika och kasta dem på marken som någon med araknofobi som precis fått en tarantella hemskickad.

      Och där låg de nu, utspridda över den moderna och oerhört dyra mattan hon hade fått av sin chef, Saskia, på inredningsfirman där hon jobbade. Orden David Doyle vs Lacey Doyle stirrade upp på henne. Från den textmassa som mest liknade nonsens började ord att ta form framför hennes ögon: äktenskapsupplösning, oförsonliga olikheter, ömsesidig överenskommelse…

      Hon plockade famlande upp papperna.

      Det var förstås ingen överraskning. David hade avslutat deras fjortonåriga äktenskap med att skrika, ”Min advokat kommer höra av sig!” trots allt. Men det hade ändå inte förberett Lacey på det känslomässiga nedfallet som följde att ha de fysiska dokumenten i händerna. Att känna deras tyngt, deras konkreta form och se den där hemska, feta, svarta texten som hävdade att ingen av parterna stod till svars för upplösningen.

      Det var så New York skötte det – oskuldsfulla skilsmässor är mindre röriga, inte sant? – men att kalla dem båda oskyldiga var att ta i, i alla fall enligt Lacey. Skulden låg enligt David på henne. Trettionio år och inga barn. Inte det minsta lilla kli i fingrarna efter att få häcka. Inga hormonvågor vid åsynen av deras bekantas nyfödda – och det hade varit många; de materialiserades i en oändlig ström av söta små mjuka saker som inte alls fick någonting att vakna inuti henne.

      ”Du är en tickande klocka,” hade David förklarat över ett glas merlotvin en kväll.

      Vad