Omvänd . Морган Райс

på rygg. Hon undrade om han hade dödat honom. Men i den stunden, ilskan fyllde henne fortfarande, brydde hon sig inte. Hon var mer orolig för sig själv, över vem – eller vad – hon var.

      Hon såg aldrig frank igen. Nästa dag gjorde han slut med hennes Mamma, och kom aldrig tillbaka. Hennes Mamma misstänkte att något hade hänt dem emellan, men hon sa aldrig ett ord om det. Men, hon skyllde det faktum att Frank hade lämnat henne på Caitlin, för att ha förstört den enda lyckliga tiden i sitt liv. Och hon hade inte slutat än.

      Caitlin vände tillbaka blicken mot det flagnande taket, hjärtat bultade hårt igen. Hon tänkte på ilskan hon känt idag, och undrade om de två händelserna hänge ihop på något sätt. Hon hade alltid trott att incidenten med Frank var en galen, isolerad engångsföreteelse, en konstig styrkeexplosion. Men nu trodde hon att det kunde vara något annat. Hade hon en kraft inom sig? Var hon ett missfoster?

      Vem var hon?

      Kapitel tre

       Caitlin sprang. Angriparna hade återvänt, och de jagade henne längs bakgatan. En återvändsgränd framför henne, en massiv mur, men hon sprang ändå, rakt emot den. Medan hon sprang ökade hon farten, omöjlig fart, och byggnaderna svepte förbi i ett dis. Hon kände vinddraget genom håret.

       När hon närmade sig, tog hon sats, och i ett enda hopp befann hon sig murens topp, nio meter över marken. Ett hopp till, och hon flög genom luften, nio meter, sex, och landade på asfalten utan att tappa farten, fortfarande springande, hela tiden springande. Hon kände sig kraftfull, oövervinnerlig. Hon ökade farten ännu mer, och det kändes som om hon kunde flyga.