Arbetarens hustru. Canth Minna

att ingen hör oss. Nå, hvad i all verlden är det nu med dig?

JOHANNA

      De börjar väl inte att hålla oväsen här i afton? Jag begynner redan bli ängslig.

RISTO

      Hålla oväsen? Hvad fanken. Var det därför du blef så allvarsam? Så’na dumheter. Hvad slags oväsen skulle man väl hålla här?

JOHANNA

      Om karlarna dricker för mycket, så att de bli fulla?

RISTO

      Nå, än se’n då? Det händer väl ibland, isynnerhet på ett så’nt här kalas. Det vore väl inte så farligt.

JOHANNA

      Det skulle förstöra hela bröllopsglädjen för oss. Käre Risto, du är ju åtminstone på din vakt?

RISTO

      Hm, jag?

Gnolar:

      „I eget bröllop kan jag, min flicka,

      Väl gerna få ha en liten sticka.“

      Den är ingen karl, ser du, som inte vågar ta sig en tår på tand.

JOHANNA

      Tyst, tyst, tala inte så högt. Du skämtar, Risto, och du menar inte hvad du säger. Jag skulle skämmas ögonen ur mig, om du skulle dricka dig full.

RISTO

      Hör man på. Det tycks det, eftersom – Hör, Johanna, glöm du inte hvad presten nyss sa’ åt oss.

JOHANNA

      Hvad då?

RISTO

      Att „mannen är qvinnans hufvud“.

TOPPO

      „Mannen är qvinnans hufvud“, liksom katten är råttans.

GUSTAF

      Och det är i senaste laget för råttan att pipa, när hon är till hälften i kattens mun.

RISTO

      Rätt, Gustaf, rätt, ha, ha, ha. Det är i senaste laget för råttan att pipa, när hon är till hälften i kattens mun. Nå, Johanna, ska vi begynna?

JOHANNAlägger sina båda händer i Ristos

      Låt oss börja.

Alla ställa sig på sina platser, och dansen begynner. Polskan blir allt lifligare, och glädjen har nått sin höjdpunkt i det ögonblick, då dörren öppnas och Heikki släpar in Kerttu, som af alla krafter stretar emot. Dansen upphör, men alla förbli på sina platserKERTTU

      Jag vill inte in hit, hör du, jag vill inte. Släpp mig, din otäcka tjockskalle, eller jag biter fingrarna af dig.

RISTO

      Kerttu.

Drar sig afsides

      Hvad skall det nu bli för spektakel.

HEIKKI

      Sakta, sakta. Jesses, så hon rasar alldeles som ett vilddjur. Kors, så’na hvassa klor hon har. Aj, din rackarunge.

KERTTU

      Vill du låta mig vara i fred?

HEIKKI

      Väsnas nu inte för ingenting, för du skall in i alla fall. Här hjelper hvarken lock eller pock. Gustaf, tag du henne i andra armen.

JOHANNA

      Nej, nej, tvinga henne inte.

GUSTAF

      Det vore då också underligt, om inte två karlar skulle kunna rå på en så’n där flickslinka.

Knuffar henne med ett tag fram midt på golfvet

      Se så. Så’na puffar ger jag, sa’ käringen, körde hufvu’t i väggen.

TOPPO

      Hvad tusan är det där för en slamsmaja?

Alla skratta och tissla. Flickorna dra sig, sins emellan hviskande, till venster. – Kerttu står orörlig med knutna händer och ser skarpt omkring sigJOHANNA

      Välkommen, Kerttu.

KERTTU

      Nu blef det ett tisslande och tasslande i vinklar och vrår.

GUSTAF

      Hör du, Hopptossa, att bruden talar till dig.

KERTTU

      Mitt namn är Kerttu.

JOHANNA

      Välkommen till vårt bröllop, Kerttu.

KERTTU

      För att tjena till åtlöje för er?

Med knutna händer

      Välan, här är jag nu. Gör ert bästa. Försök om ni kan få mer af mig än hvad yxan får af stenen.

TOPPO

      Hvem är den där hundralappiga flickstackarn, som står där och visar tänder och stirrar så vildt?

GUSTAF

      Har du inte sett Hopptossan förr? Henne känner annars hela verlden.

KERTTU

      Ja, just henne, som ni i kapp hackat i småbitar och tuggat mellan era tänder. Har ni haft mycken nytta af ert arbete? Säg för ro skull. Synd fick ni fullt upp i hjertat af det, men det hade ni tillräckligt af förut.

TOPPO

      Kors för tusan, en sådan galla. Törs man alls närma sig den där, eller står det en eldslåga ut ur munnen på henne; – flyger det gnistor ifrån tungan?

JOHANNA

      Gå din väg, Toppo. Ingen får ha Kerttu till narr, hon är bjuden till gäst såväl som alla andra. Vill du inte gå dit bort till de andra flickorna, Kerttu?

KERTTU

      Nej.

JOHANNA

      Jag svarar för att de ska bemöta dig väl, om du bara å din sida vill vara vänlig emot dem.

KERTTU

      Hellre böjer jag mig för skogens träd än för slynor; hellre förliks jag med ulfvar än med trollpackor.

LAURA

      Den skamlösa.

KATRI

      Hur vågar hon – ?

GUSTAF

      Ska vi inte ta henne vid axlarna och ge henne samma skjuts ut som hon fick in?

HEIKKI

      Och med samma fart.

JOHANNA

      Var stilla. Ni får inte förbittra hennes sinne så där. Ni hör ju hur bittert det redan är förut. Kerttu, får jag inte bjuda dig ett glas vin?

KERTTU

      Jag vill inte ha något.

TOPPO

      Blixt och dunder. Hon är inte ful alls, när man ser litet närmare på henne. Halsen är som en ljungstängel; läpparna ä’ som vildhonung och kindbenen som två halfmogna lingon. Det är inte långt ifrån att jag redan börjar att bli kär i henne.

KERTTU

      Kommer du mig för när, så rifver jag ut ögonen på dig.

TOPPO

      Nå nå, det gör du väl ändå inte. Sjelfva katten får ju se på kungen, om inte annat så från spiseln.

KERTTU

      Går du din väg, bandhund.

TOPPOryggar tillbaka

      Inte så, skaparens skapelse.

KERTTU,åter kall och lugn

      Skaparen tör väl ha skapat mig eller synden fostrat mig.

JOHANNA

      Bry dig inte om dem, Kerttu. De ska inte få göra dig något ondt, så länge du är under mitt beskydd.

KERTTU

      Under ditt beskydd? Är jag då en sådan stackare att jag skulle behöfva beskydd? Gå bort, långt ifrån mig. Dig hatar jag ännu mer än de andra.

JOHANNA

      Stackars flicka. Hur har ditt unga hjerta kunnat bli så hårdt?

KERTTU

      Det kan du fråga det där packet om. Och fråga framför allt din egen eländige brudgum, som gömmer sig där bakom de andra och inte törs visa sig.

JOHANNA

      Du får inte smäda Risto. Han har inte gjort dig något ondt.

KERTTU

      Det vet väl jag bäst.

JOHANNA

      Stig fram, Risto.