Den bergtagna: En kärlekens tragedi. Benedictsson Victoria

sig

      Strunt i det. Till Lilly. Nå – har du fått säga farväl till honom?

LILLY

      Hvilken »honom»?

ERNA

      Prat! Det fins bara en. – Nå?

LILLY

      Nej.

ERNA

      Då kommer han väl hit innan han far?

LILLYkämpar med gråten

      Jag vet inte.

ERNA

      Visst gör han det!

LOUISEgår fram till Lilly

      Käns det så svårt att skiljas?

LILLY

      Det blir så tomt, så förfärligt tomt.

LOUISEtar hennes hufvud mellan sina händer och kysser henne på pannan

      II.

      Junidag i Paris

      Samma atelier, men flera, delvis nya, möbler. Draperier framför dörrarne. Några stora, japanesiska lyktor nedhängande från taket. På divanbordet en vas med rosor. På ett mindre bord vid sidan om chäslongen ett kabinettsporträtt af Alland.

      Louise och värdinnan samtala framför dörren till entréen. Louise i ny, elegant parisertoalett.

VÄRDINNAN

      Vi ha i dag den tjugoandra juni, och den första juli är atelieren ledig. Det är hög tid, att jag får den uthyrd.

LOUISE

      Jag hyr den på en månad – två månader – ett kvartal, om så nödvändigt skall vara —

VÄRDINNAN

      Nej, inte mindre än ett år, det sade jag er häromdagen, mademoiselle.

LOUISEser sig omkring; för sig sjelf

      Lemna detta och flytta in i ett vanligt litet rum? Till värdinnan. Ett halft år – jag hyr den på ett halft år.

VÄRDINNAN

      Ett helt eller inte alls. Den nya hyresgästen väntar på svar, och han räknar mig pengarne på bordet, mademoiselle – pengarne på bordet.

LOUISE

      Det gör också jag.

VÄRDINNAN

      Då har ni företrädet, mademoiselle.

LOUISE

      Jag kan betala hälften nu och andra hälften första September. Jag har inte så mycket pengar att undvara strax.

VÄRDINNAN

      Till den första September kan jag vänta. Men ni betalar mig väl litet för allt extra, mademoiselle?

LOUISE

      Om ni låter mig få allt som jag vill, och —

VÄRDINNANmed en blinkning

      Man är diskret. Man har sett verlden. Nickar. Ni sätter nog värde på, att inte ha med något vanligt dumhufvud att göra, mademoiselle?

LOUISEotåligt

      Ja – ja —

VÄRDINNAN

      Godt! Jag har varit mycket belåten med mademoiselle, derför skall ni också ha er atelier. Och monsieur är också en utmärkt herre, en riktigt nobel herre.

LOUISEgår hän till skåpet, tar fram en bundt sedlar och räknar upp summanVÄRDINNAN

      Och om det skulle vara någonting extra med uppköp eller uppassning eller dylikt, så står jag alltid till tjenst.

LOUISElemnar pengarne

      Se der! Det är ju riktigt.

VÄRDINNAN

      Alldeles rätt. Jag skall skrifva kvittensen och så gå efter ett timbre. – Ja, så är det möblerna, de möblerna som mademoiselles bror hyrt. De äro också lediga den 1: ste Juli.

LOUISE

      Vi kunna ju tala om det sedan.

VÄRDINNAN

      Godt. Ni kan få allt efter er egen smak, mademoiselle. Går.

LOUISEblir stående och stirrar ut i luften

      Åh, det är vansinnigt, vansinnigt! Men jag kan inte annat.

VÄRDINNANkommer in igen

      Nu äro de här igen – fröknarna – hon, målarinnan häruppe och hennes syster. Hvad – ?

LOUISE

      Låt dem komma in.

VÄRDINNAN

      Godt. Jag står alltid på ert bästa, mademoiselle – släpper aldrig in någon utan att först ha sagt, att ni inte är hemma.

LOUISEförströdd

      Ja, jag vet —

VÄRDINNAN

      Jag gör det af pur vänskap – det vet Gud i himmelen – af pur vänskap för er, mademoiselle, och den vackre monsieur – Ja, ja, blif inte ond, man har ju också varit ung en gång, fast det inte syns längre – men jag mins hur det var i alla fall! Springer ut.

*LOUISEdämpadt, lidelsefullt

      O Gud i himmelen, hvar är han! Hvad har jag gjort! Hvarför kommer han inte. – Jag blir från förståndet!

Erna och Lilly komma in från entréenERNA

      Sådana nyheter posten har fört med sig. Räcker Louise ett öppet bref. Läs!

LOUISEläser; förströdd

      Jag förstår inte.

ERNA

      Förstår du inte, att jag fått stipendium?

LILLYglädjestrålande

      Nio tusen kronor! Ja, det vill säga tre tusen under tre år!

LOUISEmatt

      Jag gratulerar dig, kära Erna.

LILLY

      Och jag får lof att stanna!

ERNA

      Det har jag inte lofvat säkert.

LILLY

      Åh, du har visst inte hjerta att skicka mig hem.

ERNA

      Jo, det blir nog bäst, att du reser hem med Louise.

LOUISE

      Jag stannar nog – ännu någon tid.

ERNA

      Du sade ju, att du inte hade råd?

LOUISE

      Litet längre kan jag väl sträcka mig.

LILLY

      Ja, det är rätt! Du har ju kontanter – behöfver bara skrifva till bankmenniskan derhemma – Klappar i händerna. – Åh, hvad jag är glad! Nu skall det lefvas!

ERNAkärft

      Lefvas, ja! – Louise har ju dragit sig tillbaka från oss alla —

LILLYlägger sin arm kring lifvet på Louise

      Ja, men nu ska’ hon dras fram igen!

LOUISEtill Erna

      Hur kan du säga så?

ERNAgår planlöst omkring i rummet

      Din dörr är alltid stängd för dina vänner numera – Studsar då hon får syn på Allands porträtt.

LOUISE

      Jag är ju ofta på teatern – och så har jag mina franska lektioner.

ERNAbetraktar porträttet

      Hvad heter din lärare?

LOUISEförlägen

      Det kan väl egentligen inte intressera dig.

ERNAsätter porträttet och vänder sig om

      Åh-nej, du har rätt. Låt oss inte tala om det.

LILLYtill Louise

      Vet du hvad! Jag har haft bref från Viggo.

LOUISEkyligt

      Jaså.

ERNA

      Sexton sidor! Hvilken massa dumheter de måtte innehålla!

LILLY

      Åh