Grannens Lögn. Блейк Пирс

att det hade varit nära där - som en ung student som blivit kallad till rektorns kontor och kommit undan med en liten utskällning. Men att Johnson hade berömt resten av hennes arbete fick henne att känna sig lugn.

      Hon gick tillbaka till sitt lilla arbetsområde - som var som ett litet bås - och tankarna snurrade i huvudet. Hon undrade om det någonsin hade hänt förut, att en ny agent hade kallats till Direktörens kontor två gånger inom fyrtioåtta timmar. Det fick henne att känna sig upprymd och fingranskad på samma gång.

      När hon väntade på hissen såg hon att en annan agent kom gående runt hörnet. Chloe kände igen hans ansikte lite vagt från den lilla gruppen av agenter som blivit inkluderade i GVG-avdelningen dagen innan.

      “Du är Agent Fine, eller hur?” sa han med ett leende.

      “Det stämmer”, svarade hon, osäker på vart konversationen skulle leda.

      “Jag heter Michael Riggins. Jag hörde just om fallet du och Rhodes blev tilldelade. Gängrelaterat familjemord. Jag hörde att de redan är redo att gripa en huvudmisstänkt. Det måste vara något slags rekord, eller hur?”

      “Jag har ingen aning”, sa hon, även om det sannerligen kändes som att det hade skett väldigt snabbt.

      “Du vet, det är inte alla första-dags-agenter som blev utskickade på fältarbete idag”, sa Riggins. “Vissa fick nöja sig med forskning eller pappersarbete. Vi planerar att gå ut och ta en drink idag efter jobbet. Du borde komma förbi. Det är en bar två kvarter ner, Reeds Bar. Vi skulle kunna dra nytta av en riktig framgångshistoria för att pigga upp stämningen. Men du kanske kan skippa att bjuda in Rhodes. Alla... tja, ingen verkar gilla henne.”

      Chloe visste att det var taskigt, men hon kunde inte låta bli att le åt kommentaren. “Jag kanske kommer”, sa hon. Det var det bästa svaret hon kunde ge... mycket bättre än att förklara att hon var väldigt introvert och inte gillade att hänga på barer med folk hon inte kände.

      Hissen anlände och dörrarna öppnades. Chloe gick in och Riggins vinkade hejdå. Det var bisarrt att någon skulle vara avundsjuk på hennes situation just nu, speciellt efter konversationen hon precis hade haft med Johnson. Det var en känsla som fick henne att känna att det kanske var en bra idé att gå till baren, även om det bara var för att dricka en enda drink och även om hon bara skulle stanna i en halvtimme. Alternativet var att åka hem till lägenheten och fortsätta med uppackningen. Och det var hon inte så sugen på.

      Hissen tog henne upp till den tredje våningen, där hon hade sin arbetsplats, bredvid många liknande arbetsplatser som användes av andra agenter. När hon gick ner genom korridoren passerade hon Rhodes. Hon tänkte om hon skulle säga hej eller sarkastiskt tacka henne för det plötsliga mötet med Johnson. Men hon bestämde sig för att inte sänka sig till hennes nivå. Hon tänkte inte spela Rhodes små spel.

      Men när hon hade passerat den där kvinnan i korridoren - och de hade blänkt ogillande på varandra - var det enklare för Chloe skulle ta ett beslut: ja, hon skulle gå till baren ikväll. Och om hennes dag inte plötsligt tog en oväntad vändning, skulle hon säkert behöva mer än en drink.

      Det verkar vara mycket av det den senaste tiden, tänkte hon för sig själv.

      Det var en tanke hon inte kunde släppa för resten av dagen, och, liksom de envisa tankarna hon hade om sin far, lyckades hon trycka undan dem i något av de mörkare hörnen av sitt sinne.

      KAPITEL FEM

      När hon kom fram till baren klockan 18:45, var det ungefär som hon hade väntat sig. Hon såg flera ansikten som var bekanta, men ingen hon kände väl. Och det var för att hon inte kände någon av dem ännu. En annan nackdel med att Johnson hade bytt hennes departement i sista sekunden var att det var väldigt få i GVG-gruppen som hade tagit samma kurser och träningsmoduler som hon hade.

      De två ansiktena hon kände igen mest var båda manliga. Först var det Riggins. Han var engagerad i en livlig diskussion med en annan manlig agent. Sedan var det Kyle Moulton, den snygga agenten som hade erbjudit att äta lunch med henne på orienteringsdagen - mannen som också hade stuckit ut från mängden när han frågade om hon hade några våldsamma tendenser. Hon kände sig lite besviken när hon såg att han pratade med två andra kvinnor. Inga stora överraskningar där, dock. Moulton var sjukt snygg. Han såg lite ut som Brad Pitt när han var ung.

      Hon valde att inte avbryta honom, utan gick istället fram och satte sig bredvid Riggins. Hur fåfängt det än var, tyckte hon ändå att det kändes häftigt att umgås med någon som verkligen såg upp till de framsteg hon hade åstadkommit tidigare samma dag.

      “Är den här stolen upptagen?” frågade hon när hon satte sig ner bredvid honom.

      “Inte alls”, sa Riggins. Han verkade genuint glad att se henne, hans leende spriddes över de något knubbiga kinderna. “Jag är glad att du kom. Vill du ha något att dricka?”

      “Visst. Bara en öl. För nu.”

      Riggins vinkade till sig bartendern och bad honom att sätta upp Chloes första drink på hans nota. Riggins drack rom och cola, och när han beställde Chloes drink beställde han också en till drink till sig själv.

      “Hur var din första dag?” frågade Chloe.

      “Det var ok. Jag gjorde research större delen av dagen, för ett fall som involverar en rikstäckande knarksmugglare. Det låter tråkigt men det var faktiskt väldigt intressant. Så hur var det att spendera en hel dag med Rhodes?” frågade Riggins. “Visst, det måste ha varit toppen att avsluta fallet, men hon har redan ett rykte om att vara svår att jobba med.”

      “Det var ganska anspänt. Hon är en riktigt bra agent men...”

      “Säg det”, sa Riggins. “Jag kan inte säga att hon är en bitch, för jag gillar inte att kalla en kvinna för en bitch framför en annan kvinna.”

      “Hon är inte en bitch”, sa Chloe. “Hon är bara väldigt direkt och grundlig.”

      De pratade lite mer och det var väldigt avslappnat. Chloe slängde några blickar mot Agent Moulton. En av kvinnorna hade stuckit, så nu pratade han bara med en. Han lutade sig ganska nära henne och log. Chloe tenderade att vara lite naiv när det gällde relationer, men hon var ganska säker på att Moulton gillade henne.

      Det fick henne att känna sig besviken på ett sätt hon inte hade väntat sig. Det hade bara gått två månader sedan hon och Steven hade separerat. Hon antog att hon bara var intresserad av Moulton för att han hade varit den första personen som hade varit vänlig mot henne efter Direktör Johnson hade vänt hennes värld upp och ner. Plus att hon inte kände sig så sugen på att åka hem till sin nya lägenhet helt själv. Det faktum att han dessutom var otroligt snygg spelade också roll, så klart.

      Ja, det var ett misstag att gå ut. Jag kan dricka mycket billigare hemma.

      “Är allt ok med dig?” frågade Riggins.

      “Jo, jag tror det. Det har bara varit en lång dag. Och det kommer vara lika intensivt imorgon.”

      “Kör du eller ska du gå hem?”

      “Kör.”

      “Aha... då är det bäst att jag inte bjuder på en till drink, då?”

      Chloe log trots hon kände sig lite nere. “Det är väldigt ansvarsfullt av dig.”

      Återigen tittade hon bort mot Moulton och kvinnan han hade pratat med. De reste sig upp och när de gick fram till ytterdörren, la Moulton sin arm runt hennes midja.

      “Kan jag få fråga vad det var som fick dig att välja den här karriären?” frågade Riggins.

      Hon log nervöst och drack upp sin öl. “Familjeproblem”, svarade hon. “Tack för inbjudan, Riggins. Men jag måste dra mig hemåt.”

      Han