Förutbestämd. Morgan Rice

imponerad av effektiviteten i det hela, hur smidigt det fungerade. Hon kunde inte tro hur snabbt denna enorma, trångt båt rörde sig, särskilt utan hjälp av moderna motorer. Hon undrade vad kaptenen på fartyget skulle göra om hon berättade för honom om 2000-talets motorer, om hur mycket snabbare han kunde åka. Han skulle nog tro att hon var galen.

      Hon tittade ner och såg omkring 5 meter under vattnet som rusade förbi henne, de små vågorna som slog mot sidan av båten. Vattnet var så lätt, så blått, det var magiskt.

      Runt omkring henne, pressades människor, alla försökte att ta sig till räcket och titta ut. Hon såg sig omkring och insåg hur enkelt de flesta av dem var klädda, många i tunikor och sandaler, och en del barfota. Andra var elegant klädda, och verkade försöka hålla sig borta från massorna. Några personer hade utarbetade masker, med en lång, näbb till näsa. De skrattade och trängdes med varandra, och verkade berusade.

      I själva verket, när hon tittade efter, märkte hon att en stor del av passagerarna drack från vinflaskor och verkade berusade, såhär tidigt på morgonen. Hela båten, nu när hon märkte det, hade en festlig, bråkig atmosfär, som om de alla var på väg till en gigantisk fest.

      Caitlin trängde sig längs räcket, genom folkmassan, förbi föräldrar som höll sina barn, och sakta men säkert tog hon sig till fronten. Till slut hade hon utsikten hon ville. Hon lutade sig över kanten och tittade på när båten banade väg direkt mot Venedig.

      Den ohindrade vyn av staden lämnade henne mållös. Hon kunde se dess kontur, de vackra, historiska byggnaderna, alla uppradade prydligt bredvid varandra, alla byggda för att möta vattnet. Några av fasaderna var riktigt stora, utsmyckade, deras vita fasader täckta i alla typer av lister och detaljer. Många hade välvda väggar och välvda fönster öppna mot vattnet, och förvånansvärt nog hade de deras huvudsingång precis vid vattenytan. Det var otroligt. Man kunde bokstavligen dra ända fram till sin ytterdörr med båt och stiga in.

      Mitt bland alla byggnader fanns spiror stigande från kyrkor, och enstaka kupoler som punkterade horisonten. Detta var en stad med magnifik arkitektur, av en stor, utsmyckande stil, och det hela verkade utformat för att möta vattnet. Det inte bara samexisterade med vattnet, utan omfamnade det också.